Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Einstein och en retorisk situation

by Cecilia Olsson Jers on 13 november, 2012

Einstein ska vid ett tillfälle ha delat ut samma frågor och uppgifter på en tenta som han gjort vid ett tidigare tillfälle. När studentgruppen påpekade att de fick samma tenta en gång till svarade Einstein:

– Jag vet det, men denna gång kommer era svar att vara annorlunda.

Ovanstående är en av mina favorithistorier eftersom den så tydligt sammanfattar att kunskap är föränderlig och dynamisk beroende på i vilket sammanhang den konstrueras och används.

 

När jag undervisar i muntlig och skriftlig framställning söker ofta studenter ”de rätta svaren”. De vill gärna ha reda på hur man ska göra för att det ska bli rätt. De vill veta hur de ska göra för att tala eller skriva fram sin trovärdighet, sitt ethos. En retorisk situation är ett begrepp jag har användning för när jag ska förklara att det finns en mängd olika ”rätta sätt”.

 

Det som är utmärkande för en retorisk situation är att det finns ett problem, en publik/lyssnare och en talare/skribent. Begreppet retorisk situation har funnits sedan antiken, men det är först i modern tid som det har lanserats som ett begrepp för de kommunikativa situationer där det behövs någon form av aktivitet genom tal eller skrift för att lösa ett problem. En talare eller skribent går helt enkelt från reaktion till aktion i en retorisk situation. De flesta situationer där man argumenterar blir därmed retoriska – och olika för varje gång de uppstår.

 

För att enkelt förklara komplexiteten i muntlig retorisk situation tar jag hjälp av professor Lloyd Bitzer:

 

Problemet i en retorisk situation ska vara så påträngande att det skapar engagemang och intresse hos dem som lyssnar. Det betyder att de som lyssnar (publiken) är personer som kan påverkas att handla och som har en vilja och en möjlighet att avhjälpa problemet. En publik som är lyhörd helt enkelt.

Talaren i sin tur ska förhålla sig till de villkor som är aktiva i den retoriska situationen. Villkoren delas in i icke-retoriska och retoriska. De icke-retoriska är sådana som i den aktuella situationen inte går att påverka – lagar, fakta, föremål – men som det krävs att man förhåller sig till. De retoriska villkoren handlar om talarens förmåga att använda sig av olika argument som möjliggör och begränsar situationen.

 

Det är vanligt att man använder begreppet retorisk situation för att analysera politisk trovärdighet. Jag menar att det är också ett begrepp och analysredskap att använda sig av i utbildning i muntlig framställning och skriftlig framställning. I utbildningssituationer skapas en mängd retoriska situationer under kursernas gång.

 

Min forskning om ethos i muntliga sammanhang visar att om övnings- och examinationstillfällen inte engagerar – till exempel om den retoriska situationen är luddig och syftet inte klart för dem som deltar – blir sällan situationen lärande för studentens ethosbyggande. Jag förutsätter att ett övergripande syfte med att skapa kommunikativa situationer överlag i utbildningar är att utveckla ethos. Med andra ord – ett övergripande syfte med all utbildning är att få möjlighet att utveckla sin trovärdighet som talare och skribent.

 

Risken finns att ethos blir stelt och oelastiskt istället för dynamiskt och elastiskt om inte kommunikativa situationer överlag engagerar med sitt innehåll. I min forskning har jag kunnat visa på muntliga situationer som urartar på grund av att innehållet i det man ska tala om inte berör. Det blir istället ett ytligt övande på isolerande färdigheter som att tala högt, titta på publiken, och så vidare. För många studenter är det då svårt att återge innehållsfrågor som leder vidare i kunskapsbyggandet. Jag drar slutsatsen och vågar påstå att ethos och ett fördjupat lärande om kommunikation hänger tätt samman med innehållsfrågor.

 

Vad har då ett elastiskt och dynamiskt ethos med Einstein och hans återkommande tentor att göra? Jo, när det gäller retoriska situationer i utbildning ställs oftast samma fråga av studenterna.

 

Nämligen: ”Hur ska jag göra för att bli trovärdig som talare?”

 

Frågan är alltså samma, men svaren kommer alltid att växla och förändras beroende på vilken retorisk situation man befinner sig i eller är på väg in i. Det är en av orsakerna till att jag kallar min blogg för Retorik – no quick fix. Det finns inga enkla, raka eller tydliga svar när det gäller trovärdighet och kommunikation. Det finns bara väldigt enkla, raka och tydliga frågor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *