Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Förnuft och känsla i argumentation

by Cecilia Olsson Jers on 16 december, 2013

Att vi blir övertygade genom att vi blir berörda på olika sätt är ingen hemlighet. Vi kan bli arga, förbannade, ledsna, sårade, upprörda, glada. Men det finns de som värjer sig mot att man medvetet ska använda känslor när man vill argumentera för eller emot något. Det är alltså en något omstridd fråga om man ska använda känslor eller inte i sin argumentation. Redan Aristoteles och Platon diskuterade detta och deras diskussion har senare blivit känd under begreppet ”förnuft och känsla”.

Blir vi lättast övertygade genom ”förnuftiga” argument eller ”känslomässiga” argument. Den frågan kanske vi ska ställa oss emellanåt. Ett spritt klipp just nu på facebook är Jason Diakités (Timbuktu) tal i samband med att han tar emot Fem i tolv-rörelsens pris. Jason Diakité rör sig mellan förnuft och känsla. Alla som hör hans tal blir berörda på något sätt. Som lyssnare vill jag själv direkt gå från reaktion till aktion. Många har känt liknande och en mängd hyllningar har kommit i spåren av hans tal. I det klipp jag visar här nedan kan man dock se i kommentarfältet att flera snarare blir provocerade av hans tal.

Retoriken erkänner känslans betydelse för argumentationen och det har den blivit kritiserad för många gånger. I den kritiken ses känslan som ett hot mot förnuftet. Men att bortse från känslans betydelse för att vi ska bli övertygade om något är i sig svårt att säga emot. Så säg istället – vill man ha en bra diskussion så ska både känslan och förnuftet vara närvarande i rätt proportioner. Känslorna behövs i en argumentation som en kraftkälla för att inte ett budskap ska vara grått och därmed kanske bli ointressant.

Men känslo- och förnuftargument är inte bara ord. Oftast argumenterar även en bild eller en fysisk gestaltning av något. I förra veckan gick jag förbi en resebyrås skyltfönster i Jönköping. Resebyrån argumenterade inte med ett ord för olika resmål. Däremot argumenterar de med sand från olika resmål. Det fanns sand från Sahara, sand från Portugal, sand från Grekland, sand från Bahamas – ja, till och med sand från Vätterstranden vid Jönköping. Det är svårt att gå förbi det skyltfönstret utan att gå in och beställa en resa till det ställe där man vill känna just den sanden silas mellan tårna. Känslan och förnuftet visar sig åter vara lika viktiga inför ett beslut att gå från aktion till reaktion.

Kommentera mitt inlägg? Klicka på inläggets rubrik!

vättersand

spaniensand

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *