Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Trovärdigheten och kroppsspråket

by Cecilia Olsson Jers on 10 november, 2011

Ofta när muntlig kommunikation genomförs offentligt, till exempel som vid studenternas redovisningar igår (se förra inlägget) så vill man också gärna innehållsbestämma vad trovärdighet innefattar. Går det att besvara vad trovärdighet är?

En av den mest utbredda missuppfattningen när det gäller muntlig kommunikation och trovärdighet är den ibland kallade ”7-38-55%-regeln”. Regeln innebär att ett trovärdigt budskap förmedlas till endast 7 % med orden som används, till 38 % med röstens tempo och tonläge och till 55 % med kroppsspråket. Undersökningen som finns bakom siffrorna gjordes av den amerikanske forskaren Albert Mehrabian i början av 1970-talet och föremålet för hans undersökning var hur människor kommunicerade känslor och attityder. Det visade sig att deltagarna i undersökningen ofta använde ironi i den typen av kommunikationssituation och för att ironin skulle bli tydlig för lyssnarna överdrevs röstbehandling och kroppsspråk. Många har därefter felaktigt hävdat att all typ av verbala budskap till mesta delen blir framfört via icke-verbala uttryckssätt och inte genom orden och deras betydelse. Det finns därmed en missuppfattning om syftet med Mehrabians undersökning och resultaten därav som har påverkat mångas syn på muntlig kommunikation och trovärdighet.

Så på frågan om vad trovärdighet är svarar jag: Det är innehållet och de uttalade orden som betyder mest. Varje uttalat ord betyder så mycket mer än vad kroppsspråket gör. Det kan vara bra att tänka på att det är en missvisande bild som visas upp när quick-fix-retoriken påstår något annat.  Att bygga upp sin trovärdighet är så mycket mer komplicerat.

One thought on “Trovärdigheten och kroppsspråket

  1. Mats says:

    Hej!
    Intressant att få höra (läsa) andra synvinklar på det här med vår mänskliga kommunikation. Men jag undrar – varför är detta med den rådande uppdelningen så otroligt spritt överallt om det i verkligheten inte är 7-38-55? Är det månne för svårhanterligt att ”veta vad man talar om”? Jag undrar – hur blir man duktigt trovärdig och är det någon skillnad mellan att vara retoriskt övertygande och retoriskt trovärdig?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *