Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Utamana föreställningen om respons

by Cecilia Olsson Jers on 21 maj, 2012

Jag ville illustrera första powerpoint-bilden till ett seminarie om skriv- och responsprocessen med bilder och sökte på google. Jag blev kanske inte överraskad eftersom bilderna på något sätt bekräftade det jag anade. Seminariedeltagarna och jag fick i alla fall en bra diskussion om vad ”som ligger i luften” när man nämner skrivprocess och respons på texter.

Vad hittade jag?

När jag googlade på writing process + cartoons fick jag upp mängder av bilder som illustrerade i grunden positiva processer. Det var bilder med stora pennor, mycket svett, hår som stod rätt upp för skribenten hade dragit i det, många röda utropstecken när idéerna ramlade in och skriften började flöda, många papper som skrynklas ihop tillsammans med högar som växer och ser klara ut…. Även om det är, som nån klok sagt, mer transpiration än inspiration att skriva så andades även den mest ångestfyllda bild av en positiv attityd.

Titta på bilden här. Personen är så full av skaparlusta att munnen är öppen. Det är svung i pennnan och de färdigskrivna arken får vingar. Muggen är fylld av energi (antar jag).

Nu kan det ses som en åldersstigen bild att välja av mig eftersom personen skriver med en stiftpenna, vilket ju ingen förmodligen skulle välja 2012. Men strunt i det och insup den positiva, skapande stämningen.

Men hur förmedlas respons i bilder?

Jag googlade feedback + cartoons. Här blev bilderna direkt av en dystrare karaktär. Om någon undrar varför jag googlar cartoons så beror det på att jag tänker att cartoons många gånger innehåller ett stråk av humor och det är jag ute efter när jag illustrerar powerpoint-bilder. Oftast.

Jag föredrar också begreppet respons istället för det engelska feedback. En orsak är språket, en annan är att det har en nära anknytning till ett processorienterat arbetssätt. Alltså ett arbetssätt som bygger på att en produkt processas fram. Man går inte från 1 till 100 på sekunden. Det blir sällan bra. När det gäller muntlig och skriftlig framställning blir det så tydligt att det handlar om arbetsprocesser inför något som ska presenteras muntligt eller skriftligt. Det är därför som jag skiljer mellan att bygga och etablera ethos till exempel. Att bygga ethos bygger på en rätt långsam process som bör lyftas fram oftare i undervisningssammanhang.

Men hur såg nu bilderna ut som jag hittade?

Jo, de var förknippade med helt andra associationer än kul, arbetsam lycka. Bilderna var förknippade med personlig smärta och att smärtan gavs av någon till någon.

Antingen var det som bilden till vänster – en rejäl smocka som känns. Eller så var det bilder som förknippades med död. Den som fick respons hoppade ut genom ett fönster eller från ett högt torn. Den som gav respons stod bredvid och utbrast förvånad: ”Oj, den responsen tog”.

Är det verkligen den bilden som vi ska förmedla av respons? För mig är respons något som både ska bekräfta och utmana i ett utbildningssammanhang. Det är också därför som jag envisas med att kalla det för respons och inte för de trendiga begreppen formativ bedömning, lärande bedömning, feed forward och liknande. Bedömning associerar till att döma och bli bedömd.

Det är viktigt för lärare på olika stadier att diskutera bilder och föreställningar om respons med sina unga elever och sina äldre studenter. Utmana bilderna av att respons är något som ska smocka och skada oss. Respons är något helt annat, men bilderna sitter djupt rotade – av någon anledning.

Jag avslutar med en öppning till ett inlägg jag kommer att göra i bloggen om ett tag: om det rätt oskyldiga ordet respons är laddat med negativa föreställningar – vilken energi krävs det inte då av en högskolelärare att få studenter att se kritik som något positivt.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *