I sommar har jag varit på fler musikkonserter än vanligt och av någon anledning hamnat rätt långt fram i publikhavet. Därför har jag fått möjlighet att ta del av den tysta kommunikation som förs mellan musikerna under konsertens gång och den mellan musikerna och publiken. Jag har där och nu funderat över hur man som musiker använder ögonen i kommunikationen. Det är ju också en konst varje offentlig talare brottas med. Det handlar ju om att fånga Kairos. Som ensam talare framför en publik är ögonen kanske det starkaste hjälpmedel som tar in situationen och också den del av kroppen som kommunicerar att det även försiggår en tyst kommunikation med publiken.
I många psykologiska undersökningar lyfts kombinationen uttryck och känsla fram och oftast är det leendet som ses som ett kommunikativt uttryck och i retoriska undersökningar är det snarare den kommunikativa situationen som undersöks och inte enskilda och isolerade kroppsrörelser. Kroppen har i olika undersökningar dessutom visat sig ha underordnat betydelse om man sätter det i jämförelse med innehållet i det som sägs. Men för en liten stund tillåter jag mig att lyfta fram ögonen som mest betydelsefulla.
I bilden som jag visar här som exempel på ögon som talar är fångad av Knut Utler, norsk fotograf. Han har lyckats fånga kommunikationen som sker mellan en munspelare och en koraspelare. Nu vet jag inte vad munspelaren ”säger” till koraspelaren. Vad jag däremot vet är att han måste säga det med ögonen eftersom munnen är upptagen med att framkalla toner i munspelet.
I retorikundervisningen brukar jag föreslå att varje tillfälle där man får möjlighet att tala planerat inför någon annan också ska vara ett tillfälle där man övar på något nytt. Det är ändå ingen som kommer att märka vad i övningen består! Det viktiga är att efter talsituationen reflektera över hur det gick. Lärde jag mig något nytt om mig själv som jag kan ha nytta av i framtida liknande situationer?
Veckans läxa blir: hur kommunicerar mina ögon? Stämmer de överens med det jag uttalar med min mun? Kan jag på något sätt öva upp min närvaro i en situation genom att själv reflektera över vad mina ögon säger?