Vill du kommentera? Klicka på inläggets rubrik!
Lyssnade precis på radio där radio- och tv-journalister talade om att skriva manus. Tv-journalisterna berättade att när de satt i tv-studios de första gångerna i sin karriär och skulle klippa filmen för att den ska passa till manuset blev det en ögonöppnare när de förstod hur många bilder det skulle behövas för att stötta manuset. När den insikten nåddes fick de börja ta bort bilder och förändra orden i manuset. Orden blev mer innehållsrika och bilderna kunde bli färre och färre.
När jag hör liknande erfarenhet tänker jag alltid på digitala hjälpmedel vid muntliga presentationer. Jag tyckte tv-journalisternas exempel var intressant och väldigt tydligt visade på hur ord och bild stöttar varandra. Lägg märke till att jag använder verbet stötta och inte komplettera. Jag tycker att det är det det handlar om: bilden och orden ska stötta varandra. Vid stöttning samarbetar mina sinnen om vad de upplever när jag lyssnar, vid komplettering misstänker jag att sinnena måste jobba i olika spår…