Vill du kommentera? Klicka på inläggets rubrik!
I vår ska jag delta i en seminarieserie som har titeln Föreläsningen som läranderesurs. Mitt inslag kommer att handla om dialogen i föreläsningen. Föreläsningen som begrepp får gärna våra tankar att gå till en monolog eftersom det vanligtvis endast är föreläsarens röst som hörs. Därför är det lite spännande att tänka föreläsningen som en dialog istället. Men jag får återkomma till hur jag tänker där vid ett senare tillfälle. Nu vill jag istället presentera tio budord om föreläsningen som arbetsmetod som är skriven 1928. Alltså för 86 år sedan.
Mellan 1925 och 1959 fanns en tidskrift som hette ”Tidskrift för föreläsningsverksamheten” och i denna tidskrift återkom vid olika tillfällen de tio budorden. Det som kan vara spännande för oss som föreläser 86 år senare är att se om det fortfarande finns delar som vi ska ta till oss eller om även föresläsningens mål förändras lika mycket som samhället runt oss. Jag återger här nedan Carl Cederblads Tio budord för föreläsare från 1928 och gör korta reflektioner om läget 2014. Carl Cederblad själv kommenterar varje budord ingående med förklaringar. Dessa utelämnar jag här. De kan vara intressanta i ett kulturhistoriskt sammanhang eftersom innehållet många gånger verkligen visar att 86 år är 86 år.
1. Du skall föreläsa endast över ämnen, som Du själv vet mer om än dina blivande åhörare!
Det där är intressant tycker jag. En sida av mig håller med och en annan protesterar en del. Det är klart att jag måste kunna mer om ämnet jag föreläser om än mina åhörare, annars vore det kanske meningslöst att bjuda in mig. Men den del av mig som protesterar säger att även om jag kan mer om innehållet är det min uppgift att presentera det på ett sådant sätt så att när föreläsningen är slut så ska inte åhörarna bara ha hört vad jag kan, utan också att bildat sig egna uppfattningar om ämnet som tar kunskapen om innehållet ytterligare ett steg. Det är det jag menar är en del av dialogen i en föreläsning.
2. Välj ämnen, som ha ett bestämt värde för svensk folklig kultur!
Nja, ett något märkligt råd som inte alls skulle ha något värde idag. Troligen hade det inte det ens 1928 för förutom en mycket liten skara.
3. Föreläsningen skall ges en verkligt bra rubrik!
Japp, inget har förändrats sedan 1928. I Carl Cederblads förklaring till budord 3 skriver han till exempel ”Att fiska med krok utan hulling är mer löjligt än inbringande”. Lika sant idag, 86 år senare, rubriken måste vara innehållsrik samtidigt som den är fantasieggande.
4. Föreläsningen skall vara pedagogiskt genomtänkt!
Ja, jag håller med. Det gäller även 86 år senare. En icke-pedagogisk genomtänkt föreläsning är slöseri med både föreläsarens och åhörarnas tid.
5. Du skall vid alla tillfällen endast föreläsa för den publik, som Du just har framför Dig!
Det budordet går jag också med på utan att protestera det minsta. Det borde egentligen vara det första budordet. Med en retorisk utgångspunkt talar vi här om mottagarmedvetenhet. Det kanske absolut svåraste när åhörarna består av en mängd olika studenter med en mängd olika erfarenheter med sig in. Carl Cederblad själv är inte nådig när han skiljer mellan olika åhörargrupper och det är genant att läsa om vederhäftigt bondfolk, lantlig drullungdom och små skolbarn. Hans avslutning vill jag däremot inte undanhålla mina läsare. Han skriver: Till en lägre rang hör också naturligtvis dessa ”grammofonföreläsare”, som rabbla upp sin en gång inlärda och med tiden nötta läxa alltjämt likadan, oavsett vilken publik, som sitter framför dem”. Hans kärnbudskap i den meningen gäller idag också. Varje föreläsning måste ha åhörarna i fokus, inte föreläsaren själv.
6. Du ska ge föreläsningen en kultiverad form!
Jag hade inte uttryck mig så, utan istället framhållit det muntliga språkets betydelse för att nå fram till åhörare.
7. Du måste offra något av Din person i varje föreläsning!
Klockren. Att hålla en föreläsning kan vara ett intellektuellt maratonlopp. Här vill jag heller inte undanhålla Carl Cederblads avslutning: ”Föreläsningen är misslyckad, om Du inte känt sympati för Dina åhörare, och på Dig beror det, om publiken går rikare hem än den kom genom vintermörket”.
8. Var skrupulöst rättrådig med affärerna!
Detta budord handlar om att man som föreläsare ska ta betalt för rejält arbete. Det stämmer säkert idag också.
9. Var uppriktigt vänlig mot föreståndaren och hövlig mot publiken!
Vad föreståndaren motsvarar idag vet jag inte. Men hövlighet lönar sig alltid tänker jag. Oavsett vem man möter.
10. Din verksamhet skall gagna Bildningen, Ditt folk och land!
Ja, det var ett budord sprunget från 1928. Idag hade vi nog snarare sagt ”Din verksamhet ska gagna bildningen, studenterna och din arbetsplats”.
Ja, hur lyder då min slutliga reflektion över Carl Cederblads 86 år gamla råd. Skalar vi bort sådär tre stycken så skulle de nog kunna fungera utmärkt idag också som en slags goda råd att sträva mot. Det handlar bara om att de studenter vi möter i högre utbildningen idag är mycket mer spännande nu än 1928. Då var de troligen en rätt homogen grupp åhörare. Idag är studentgrupperna både mer heterogena och pålästa. Det är en utmaning för en föreläsare!
