Jag ber er er att granska bilden. Det är ett klassrum eller föreläsningssal som det heter på högskolan. Läraren har förberett salen så tillvida att katedern är fylld av anteckningar och hands-out som ska användas under dagen. Projektorduken är neddragen och beredd att ta emot text och bilder. Men stopp – vad ser jag – en overhead. Den är till och med ställd på en stol som i riktigt gamla tider. En overhead på en stol och jag anar att nåt alldeles speciellt kommer att hända denna dag. Då går min blick tillbaks till katedern och jag ser tuschpennorna som är avsedda att rita på plastfilm med. Tuschpennor som nästan är omöjliga att få tag i idag. Nu är jag säker på att det blir en speciell dag.

Jag går en handledarutbildning på högskolan med syfte att utveckla forskarutbildningen och den professionella kompetensen i handledningen. Föreläsaren är en av de mest omtalade när det gäller handledning. Det är professor Gunnar Handal som håller reda på våra tankar denna dag och jag är säker på att en av orsakerna till att mitt intresse var på topp från kl 9 till kl 16 var den frihet den gamla overheaden gav utrymme till.

Grafikern och designern Edward R. Tufte lär ha sagt: ”Power corrupts, Power point corrupts  absolutely”. Han syftar då på de fasta format som powerpoint erbjuder och som enligt retorikern Jens Elmelund Kjeldsen  förändrar vårt sätt att tänka och kommunicera på. Genom powerpoint föreslås vi tänka i punkter och i avgränsade block.

Jag är inte säker på att jag helt håller med Kjeldsen att powerpointen förändrar mitt sätt att tänka, men overheaden släppte loss mina tankar på ett sätt som det är länge sedan en powerpoint gjorde.

Dagen efter blev mina tankar helt vilda. Då bjöd forskningsfältet svenska med didaktisk inriktning in till en dag med lärande i medielandskapet. Det var en lång dag med många intressanta infallsvinklar som satte tankar i spinn. Allra sist var det dags för min kollega Per Dahlbeck att tala om Deltagarkultur i praktiken. Begreppet deltagarkulturer är rätt spännande att reflektera över. Men det som satte mina tankar i spinn och gjorde hjärnan helt vild var Pers retoriska fokuspunkt. Han släppte loss med en svart tuschpenna på en whiteboard.

Ser man mediet som en retorisk fokuspunkt kan jag nog även gå igång på en väl utnyttjad powerpoint. Det är i den retoriska fokuspunkten som talaren och lyssnaren möts oavsett vilka medie som används.  Men overheaden, tuschpennorna och whiteboarden var ett kärt återseende!