Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Powerpoint, bokstäver och minnet!

by Cecilia Olsson Jers on 22 februari, 2013

En ständigt återkommande fråga från studenter när jag (eller någon av mina kolleger) hållit i en föreläsning är: ”Kan du lägga ut powerpointen på webben?” Det kan jag naturligtvis, men jag gör det alltid med tvekan eftersom jag vid ett par tillfällen fått se mina egna powerpoint användas i sammanhang där de faktiskt inte hör hemma.

När jag sammanställer en powerpoint så är ju min ambition att den ska stödja lyssnandet och förståelsen för just det som jag säger vid just det tillfället. Därför blir det inte trovärdigt att se delar av sin powerpoint användas till en helt annan publik. Det har alltså gjort mig försiktig med vad jag skriver på de olika bilderna, vilket i sig inte är nån nackdel – så tack för det.

Jag funderar mycket på vad det är som gör att man vill ha tillgång till powerpointen i efterhand. Är det för att stödja sitt minne och sina egna anteckningar? Jag vill gärna tro det, men samtidigt så tänker jag att åtminstone mina powerpoint är fullständigt värdelösa som minnesstödjare. Jag strävar nämligen efter minimalism. Likt Al Gore som jag tycker är en förebild i genomtänkta slides. Jag tänker att välfyllda powerpoints tar uppmärksamheten från innehållet i föreläsningen. Det ställer stora krav på publiken också att både hinna lyssna, läsa, skriva och tänka på samma gång. Det kanske är värd en föreläsning eller i alla fall ett seminarium att diskutera det…

Nu skulle man kunna tro att den dåliga erfarenheten av att få egna ord använda i andra sammanhang där de inte hör hemma är ett fenomen som eskalerat samtidigt som internet. Men frågan diskuterades faktiskt redan av de gamla grekerna:

En mycket gammal myt från Egypten berättar historien om när Thoth uppfann bokstäverna. Tidigare hade han uppfunnit talen, räknekonsten, geometrin, astronomin, brädspelet och tärningsspelet. När han uppfunnit bokstäverna gick han till konungen över Egypten, Tamus, och visade sin senaste uppfinning och sa att detta borde meddelas till alla egyptier.

Tamus frågade efter nyttan med bokstäverna och Thoth svarade honom att:

Denna uppfinning skall göra egyptierna visare och mera minnesgoda; det är ett medel att skaffa visdom och gott minne.

Tamus svarade Thoth att det var så att vissa hade förmågan att uppfinna, andra hade förmågan att bedöma vilken fördel eller skada uppfinningarna kunde göra för dem som skulle använda dem. Och så fortsatte han:

 Och nu har du, bokstävernas fader, i kärlek till dina barn tillskrivit dem en egenskap som de alls inte ha. Ty denna din uppfinning skall skapa glömska i lärjungars själar, enär de ej skola komma att odla sitt minne; ty i förtröstan på skriften skola de hämta minne utifrån, från de främmande tecknen och ej från sitt eget inre. Din uppfinning hjälper dem ej att få ett gott minne, utan ersätter deras eget dåliga minne. Du skaffar ej dina lärjungar sanningen utan blott ett sken av sanning. De skola få höra mycket men ingenting lära; de skola inbilla sig veta mycket och dock i allmänhet vara okunniga; de skola bli odrägliga att umgås med, sedan de blivit självkloka i stället för kloka.

Denna myt återgav Sokrates i sin Faidros-dialog och strax hade Sokrates gjort myten till sina egna ord när han sa:

När talet en gång är nedskrivet tumlar det runt överallt, både bland dem som förstår sig på det och bland dem som det inte angår; talet vet inte vem det ska och vem det inte ska vända sig till.

Nu tror jag ju inte att mina powerpoint kommer att ”tumla runt”, men jag tycker att Sokrates Faidros-dialog i det här fallet sätter fingret på problemet med ”föreläsningen nedskriven på en powerpoint”. Bokstäver förvillar mer än de förtydligar! Om man nu ser dem överhuvudtaget!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *