Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Språk, möte och förståelse!

by Cecilia Olsson Jers on 20 augusti, 2012

Kører vi ind i tågen?

Nej, innan vi kommer till Torekov passerar vi Båstad.

Ovanstående korta konversation utspelar sig mellan mig och en dansk kär vän som jag inte träffat på många år. Vi sitter i en bil med ytterligare två vänner, varav en från Island. Konversationen inledningsvis bygger på att vi fyra artikulerar tydligt och byter ut ord i våra modersmål som kan missförstås. Vi är helt enkelt artiga (ja, høflige). Men efter tjugo artiga minuter har vi sprängt artighetsvallen och övergår till ett vänskapligt språkbruk som har sin grund i samboskap på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv för 35 år sedan. Vi är på väg till en återträff och på folkhögskolan väntar en mängd före detta ungdomar (!) från hela Norden. Mellan Malmö och Kungälv är det drygt tre timmars bilfärd och så länge skulle vi inte enbart orka konversera artigt. Vi övergår till svenska och danska ungefär i höjd med Landskrona. Islänningen är en osedvanligt språkbegåvad man som växlar mellan danska, norska och olika svenska dialekter beroende på vem han talar med – allt med en lätt brytning på isländska.

När jag svarar att vi ska ”passera Båstad före Torekov” märker jag att mina  medpassagerare stelnar till. Mitt svar har uppfattats som ”god dag – yxskaft” och påminner alltså om historien där en döv gubbe som tillverkar ett yxskaft tror att främlingen som närmar sig kommer att fråga om vad han tillverkar för något. Han hör alltså inte att främlingen hälsar med ett ”God dag” och svarar därför ”Yxskaft”. Uttrycket har sedan blivit väl använt i situationer där fråga och svar inte hänger ihop.

När min danske vän ställer frågan om vi är på väg in i ”tågen” (dimman) har stämningen i bilen blivit så uppsluppen och glad för att vi har varandra att jag gör som den döve gubben och bestämmer ett svar som mer passar min förståelse än den danske vännens fråga (prova att uttala ”tågen” på danska ska ni få se hur lätt det kan bli Torekov – åtminstone om man är på väg över Hallandsåsen och ser Båstad och Torekov i horisonten…).

 

Nu sitter jag här och funderar på hur många ”god dag – yxskaft” jag varit med om under helgen som gått. Och om det haft någon betydelse. Vi nordmän är unika eftersom vi förstår varandra – om vi undantar islänningar, färöingar och finländare då – trots att vi talar tre olika språk. Enligt olika undersökningar så är det norrmännen som klarar sig bäst när det gäller att förstå och bli förstådda. En förklaring menar forskare finns i att norrmännen har en mängd dialekter och dessutom två språk att förhålla sig till – bokmål och nynorsk. Orden har norrmännen gemensamt med danskarna och uttalet har de gemensamt med svenskarna.

I senaste numret av tidskriften Språk hänvisar man till att norrmännen tittar mer på grannländernas tv-program och att det också ökar deras språkförståelse. I samma tidskrift skriver man även att två av tre svenskar har svårt att förstå talad danska. En orsak till att norrmän och svenskar har svårt att förstå danskan ska bero på att svenskan och norskan har stannat av i sin utveckling och förblivit mer distinkt i sitt uttal. Danskarna har däremot utvecklats mot att försvaga uttalet och därmed gjort språket mer otydligt. Där hittade jag min förklaring till att ”tågen” lät som Torekov. Hm.

Men hur gick det nu då med språkförståelsen på återträffen? Valde vi som många andra att tala engelska? Nej, naturligtvis inte. Vi är ju barn av folkhögskoleideologin – bildning får man genom att använda språket, anpassa det till situationen och därmed göra förståelsen gemensam. Med andra ord ett retoriskt förhållningssätt till språkbruk. När vi gick på Nordiska folkhögskolan skapade vi ett gemensamt skandinaviskt språk som vi rätt så snabbt återfann nu 35 år senare. Och det är som med all annan språkinlärning. Det handlar om att vistas i en tillåtande miljö där några ”god dag – yxskaft” hit eller dit inte har någon betydelse. Att tala fram sitt ethos, sin trovärdighet, kan man göra på så många olika sätt.

Hur gick det då för den språkbegåvade islänningen? Fick han möjlighet att göra sig förstådd med sitt eget modersmål vid något tillfälle? Ja, när han fram på natten tog fram gitarren och sjöng visor på isländska förstod jag utan att förstå. Förståelsen har inte alltid med det verbala språket att göra.

(Bilder från Norske Folkeeventyr samt Alf Steinar Nekstad)

3 thoughts on “Språk, möte och förståelse!

Lämna ett svar till Lars-Olof Nyström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *