Det märks att det är redovisningstider på högskolan nu. I var och vartannat rum ser jag studenter som redovisar muntligt. I ett av rummen har man tydligen diskuterat vad som utmärker ”en bra föreläsare”. Det är nämligen rubriken på ett A4 som blivit glömt på en bänk.

Studenten uppmanas att lista tio goda egenskaper och tio mindre bra egenskaper hos en föreläsare – alltså lista egenskaperna hos föreläsarens ethos. Här drar jag i bromsen. Egenskaper! Vad menar man med egenskaper hos en bra föreläsare? På lappen som blivit kvarglömd har någon listat  goda och mindre bra egenskaper på följande sätt:

Goda egenskaper: Pratar lugnt, erfaren, får föreläsningen att verka intressant, vara positiv och glad
Mindre bra egenskaper: Pratar för snabbt, för nervös, tråkig föreläsning, ej läst på

Vad av ovanstående är egenskaper?

Jag undviker själv att tala om en föreläsares goda och mindre bra egenskaper. Egenskaper leder för mig in diskussionen på ”autentiska jag” hos talare. Alltså en essensialistisk syn på ethos som inte stämmer överens med varken min syn på ethos eller på min syn på hur man bygger sitt ethos. Nu fick jag det sagt! 

 Det är inte konstigt att många studenter känner oro vid presentationer om det är deras egenskaper, deras autentiska jag som ska diskuteras efteråt. Jag är upprörd och bestört!