Jag har en padda. Alltså det som i vissa sammanhang också heter Ipad och i andra sammanhang  läsplatta. Jag ser den som en padda oavsett vilket kommersiellt märke som har konstruerat den. Den är platt, bred och är lite opålitlig i sitt sätt att skriva. Är jag inte uppmärksam när jag skriver kan orden ibland leva sitt eget liv. I vilket fall så har jag fått  ett meddelande från en arbetskamrat som nog var den häftigaste padda-aktivitet jag hört om på länge:

Det är sen kväll, snudd på natt och vi har lite mejlkontakt, min arbetskamrat och jag. Så avslutar hon med att skriva ”hälsningar i Aten”. Wow, tänkte jag. Aten – och här ligger jag i Höör och lyssnar på hur det regnar och blåser utanför. Jag skyndade mig att skriva tillbaks att jag inte hört talas om att hon skulle Aten, men att jag önskade henne en trevlig vistelse och att jag själv hellre varit i Aten än i Höör för tillfället.

Ett par sekunder senare får jag svar: ”Jag är inte i Aten. Det var min padda som stavade. Jag skrev ’hälsningar i natten’. Jag är i Hässleholm.”

Nu börjar jag tro att paddorna uppfyller freudianska önskningar. Och jag kan nog tycka att det är lite häftigt. För visst är det mer retoriskt effektivt att skriva ”hälsningar i Aten” än ”hälsningar i natten”? I alla fall om man vill drömma om varma vindar.