Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Forskning och ethosetablering

by Cecilia Olsson Jers on 9 januari, 2013

Just nu förbereder jag ett föredrag på en konferens. Det uppstår en del problem… och jag får tillfälle att i mina pauser från skrivbordet fundera på vilket som är mest roligt – att forska eller att berätta om min forskning.

I höstas genomförde jag ett antal intervjuer med lärare som undervisar på sjuksköterskeutbildningen om deras syn på professionellt språk och hur de stöttar blivande sjuksköterskor på vägen dit.  Den senaste månaden har jag transkriberat, analyserat och tolkat utskrifterna. Det är en både intressant och grannlaga uppgift för en forskare. Jag är väldigt förtjust i den delen av mitt arbete när jag får grotta ner mig i mina papper och mina tankar. Mycket tid går åt. Och för tillfället har jag den.

Att få följa en tanke från början till slut är oerhört tillfredställande och ett oväsen utifrån kan få mig ur balans och förfärligt irriterad. Jag antar att det är sinnebilden av en forskare som sitter i sitt mörka rum helt avskärmad från omgivningen.

Tyvärr så är de där riktigt ostörda stunderna väldigt få. Oftast knackar omgivning på. I vilket fall som helst så är själva analysfasen väldigt spännande. Likt en spårhund tar jag mig igenom de transkriberade intervjuerna. Antecknar, spårar, antecknar, spårar och efterhand träder mönster fram. Mönster som sen bildar underlag för nästa fas där jag ställer mig frågan ”och hur förklarar jag nu det här”. Då följer en tid när det handlar om att hitta teorier som kan hjälpa mig att förstå.

Men nu är min uppgift att berätta om resultaten av mina efterforskningar. Det är en ny fas jag går in i då. På konferensen har jag exakt 15 minuter på mig att göra mina resultat rättvisa och skapa ett intresse hos publiken som gör att de inte kan motstå att ställa frågor till mig…

De som tror att jag slänger ihop 15 minuters prat på en dag har fel. Det tar dag efter dag. Föredraget ska göras på engelska, vilket betyder att jag inte kan tänka 15 x 140 ord i manuset. Jag talar engelska mycket saktare än jag talar svenska så mitt manus får inte överstiga 1500 ord. Jag konsulterar goda kolleger. Det finns en mängd val som måste göras innan mitt ethos har en chans att framträda starkt och trovärdigt. Jag sysslar alltså med ethosetablering.

När det 1500 ord långa manuset är färdigt handlar det om att illustrera det i en retorisk fokuspunkt – ja, en powerpoint alltså.

Det låter som om jag tycker att det är besvärligt att berätta om min forskning. Men det gör jag inte. Jag tycker att det är en himla kul del av jobbet som forskare – också.

Det är därför jag blev sittande här och funderar på vilket som är roligast – att forska eller att berätta om den….

One thought on “Forskning och ethosetablering

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *