Nu har min presentation av min kommande bok Klassrummet som muntliga arena – att tala fram sin trovärdighet kommit fram till kapitel fem. Kapitel fem heter ”Praktisk argumentation” och är en teoretisk introduktion till argumentationens komplexa innehåll. Argumentation är något som lyfts fram i skolan, men också i utbildningssammanhang på andra nivåer och i andra sammanhang. Man kan till och med kanske ställa sig frågan vad som inte är argumentation…

Flera retoriker ser argumentation som en dialogisk process där det handlar om att argumentationen är praktisk och funktionell. Det synsättet har jag också och menar att det är ett användbart synsätt när man arbetar med argumentation i klassrummet.

Att se argumentation som dialogisk, praktisk och funktionell lyfts också, som jag nämnde ovan, på olika sätt fram i skolans styrdokument. Vad jag vill peka på i det femte kapitlet är att man som lärare måste reflektera över vad muntlig argumentation innebär. Det finns mängder av litteratur kring teoretisk argumentation, men ofta så utgår man från det skriftliga idealet där logiken framträder på ett mycket speciellt sätt. Det blir gärna besvärligt för en muntlig argumentatör.

När det gäller att argumentera muntligt används snarare ett mer vardagligt sätt att tänka kring språkbruk. Ett tydligt exempel är när någon säger ”det är så svårt att förstå vad han säger eftersom han talar som en bok” och med det menas ofta att det muntliga språket som används präglas av omständlighet i sin uppbyggnad i tron att det man säger blir tydligare. Argumentationen blir invecklad och en talare förlorar istället snabbt sina lyssnare. I en muntlig argumentation är det snarare det underförstådda, det entymemiska, som är viktigt för en lärare att stödja elever i. Det handlar alltså om att se den praktiska argumentationen utifrån ett teoretiskt muntlig perspektiv.