Jag pendlar med tåg varje dag och slås ofta av hur många det är som använder dator, iPads, mobiler och liknande tekniska hjälpmedel för att skriva något – vad vet jag inte, men jag utesluter mejlkonservatörerna när jag säger ”många”. Jag kan tänka mig att man gör olika typer av tankeskrivande, idéer sätts på pränt, dagordningar formuleras, kom-ihåg-listor upprättas, utkast till böcker och artiklar tar sina första stapplande steg i en tågkupé.

Själv har jag fullt sjå med att lära mig utnyttja olika skriv-appar som ska underlätta min skrivtillvaro. Det är rätt kul, men samtidigt rätt tidsödande och jag vet inte om det blir så mycket skrivit. Jag märker att jag mer och mer förlorar konsten att skriva för hand. Däremot skriver jag mycket på dator för att få igång tankeflödet. Jag skriver alltså mycket för att tänka.

Det finns de som påstår att skrivande med ett digitalt tekniskt hjälpmedel skapar en distans till det skrivna som inte skribenter som skriver för hand upplever. Handskriften skulle då ligga närmare oss själva. Men å andra sidan så skrivs det mer idag när det är så enkelt att revidera text i en dator. Nedskrivna tankar kan lätt byta plats i en struktur som inledningsvis är rätt rörig. Tokigheter suddas ut med några snabba klick.

Det sägs också att skärmen har betydelse för hur man läser sin egen text. En liten skärm ger en väldigt liten yta att läsa text på och man kan till och med mista sammanhangen. Det tål att tänka på när skrivande sker på en mobilskärm.  En stor datorskärm däremot visar större textmängd och det är lättare att revidera på en texts mer globala innehållsliga delar.

Men å andra sidan sägs det att människor som skriver för hand oftare tar tillvara på texter de skrivit under längre tid. Man kan gå tillbaks till texterna på ett annat sätt än till sin datorskrivna text. Olika redigeringsprogram i datorn kan i och för sig spara ändringar i texten, men alla som använt ett sådant program i en text som sakta växer fram vet också att det kan vara mycket eländigt, svårt att läsa och hänga med i textens alla överstrykningar.

Ovanstående funderade jag på när jag häromdagen såg en person sitta och skriva i en stor svart bok med läderpärmar. Vi satt i samma tågkupé och jag höll nästan andan för det var så vackert att se. Det var nästan så jag önskade att hen skrev med en fjäderpenna också, men det var tyvärr en helt vanlig Bic. Själv satt jag vid samma tillfälle och gjorde en statusuppdatering på facebook med hjälp av min nyinskaffade gummipenna. Jag har nämligen skogshuggarhänder med korta fingrar, vilket gör det svårt att träffa enskilda bokstäver.

Nedanstående youtube-clip har publicerats idag på olika nätsidor. Det verkar som om pennan är lite inne! Eller ute!