Så här i tågförseningstider erinrar jag mig en riktigt träffande upplevelse jag hade för cirka ett år sedan. Jag och min son skulle gå och titta på studentutställningar på K3 på Malmö högskola. Sonen var intresserad av filmproduktion och vi gick nyfiket in i ett mörkt rum. Först visades en surrealstisk film där färg och musik hörde samman. Intressant.

Därefter kom en film som en student gjort om tågtrafiken i Skåne vid den tiden – läs förra vintern. Studenten hade åkt tåg i Skåne under en dag och filmat alla displayer som annonserade tågavgångar. På den ena efter den andra blinkade det om förseningar. Filmen tog ungefär en kvart och avslutades med att studenten skulle göra ett besök på Skånetrafikens huvudkontor för att göra en intervju. Där möttes han av skylten att kontoret var stängt. Ridå!

Det var den absolut tråkigaste film jag någonsin sett och jag somnade med huvudet på min sons axel efter ett par minuter och han väckte mig till slutscenen. Därefter gick vi och drack kaffe och diskuterade vad vi sett och om film var något sonen skulle satsa på. Jag var lite skamsen efter att ha somnat, men sonen och jag kom fram till att egentligen var det nog en himla bra film för den visade hur tråkigt det är att vänta på försenade tåg. Min sömn mot hans axel var ett bevis på att studenten verkligen kunde få fram ett budskap! Jag skulle vilja påstå att min sömn var en retorisk fullträff!