Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

Tågreflektion XII

by Cecilia Olsson Jers on 22 februari, 2012

De av er som besöker mina inlägg om tågresor har kanske märkt att jag gillar att sitta i de tysta kupéerna. Jag får rätt mycket gjort då – oavsett om målet är arbete eller vila. Det är rätt sällan som jag blir störd av medpassagerare som inte uppmärksammat var de satt sig. De som är mest störande är faktiskt konduktörerna. De ropar högt och ljudligt ”Nya påstigande!”.

Jag tror inte att den nye konduktören blivit informerad om att man ska kolla biljetterna högt och ljudligt i den tysta kupén. Konduktören, som jag aldrig sett förut, viskade tyst och försiktigt till oss ”Nya påstigande”. Och inte nog med det: han kutade ryggen lite och smög fram i gången mellan tågsätena. Det tycker jag var hänsynsfullt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *