Jag satt vid ett fyra-säte i morse. Två män diskuterade livligt sina arbetskamraters karaktärer och insatser på arbetsplatsen och hur trovärdiga de var i sin roll som ”arbetshästar”. Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna eftersom de egentligen diskuterade dimensioner av ethos …… ju. Bland annat var de irriterade på en arbetskamrat som aldrig tog med sig verktygslådan när de skulle iväg och reparera något i Danmark utan lät danskarna leta upp verktygslådor på plats. ”Det är ju som om jag skulle låta min laptop vara kvar på jobbet och begära att våra kunder skulle låna ut sina när jag kommer på besök”. Det var en rätt bra metafor på irritation tycker jag.

Sen gick de över att diskutera en arbetskamrat som har, som jag uppfattade det, hög arbetskapacitet. ”Hon gör allt så otroligt snabbt. Man får till och med springa efter henne i korridoren”.

Jag vet faktiskt inte om det sistnämnda innebär att det stärker hennes ethos.

 Ja, det är mycket man får höra på tåget.