Just nu kryllar det av nya studenter. Närmare bestämt nya lärarstudenter. Terminen har ännu inte kommit i otakt genom att några grupper har verksamhetsförlagd utbildning, grupparbeten på annan plats eller liknande. Det är alltså mängder av studenter i varje hörn av Orkanenbyggnaden i Malmö.De köar vid helpdesk, de köar i biblioteket, de köar i restaurangen och de köar in i lektionssalarna. Bild från Pressens Bild.
De kommer att bli lärare i en mängd olika ämnen och mot en mängd olika barn och ungdomar. Men det de har gemensamt är att få möjlighet att tala och skriva fram sin trovärdighet i olika sammanhang under sin utbildning – och få möjlighet att reflektera över sin väg dit. För att kunna reflektera om trovärdighet i ett muntligt eller skriftligt sammanhang är begreppen ethos, pathos och logos användbara. Det finns inga murar mellan de tre begreppen och de tangerar varandra, men det omöjliggör ändå inte användbarheten att reflektera över sin egen (eller någon annans) trovärdighet.
Ethos är kopplat till en individs vanor och sedvänjor. Ethos framträder genom språk, kropp, tanke och handling och är dynamiskt, elastiskt och föränderligt beroende på i vilken situation man befinner sig. Aristoteles gjorde en klassisk indelning av ethosdimensioner och på svenska översätts de oftast med en individs karaktär, kompetens och välvilja. Ethos används i ett vardagligt sammanhang likvärdigt med trovärdighet.
Pathos är kopplat till känslans betydelse för om något ska nå fram med ett muntligt eller skriftligt budskap. Frågan om att vädja till känslor i akademiska sammanhang är omtvistad ända sedan Aristoteles och Platons strid som mynnade ut i det mer berömda ”förnuft och känsla”-debatten. Inom retoriken pekar man på nödvändigheten i att vädja till/använda känslor för att nå fram med ett budskap. Men det innebär också ett ansvar i valet av ord som används. Frågor om ords valörer är alltså viktigt om man är intresserad av retorik och trovärdighet.
Logos är kopplat till de ord och uttryck som används i ett muntligt eller skriftligt sammanhang. Logos skulle också kunna sammanfattas med ”Allt betyder något”. Det är kanske så att det är genom logos som vi mejslar ut vårt sätt att konstrueras som trovärdiga i olika sammanhang. Begreppet logos är alltså mångtydigt. Ett inledande sätt att få syn på logos kan vara att tänka på talande eller skrivande ur två perspektiv: dels utifrån de val av innehåll och ord som görs för att en talare eller en skribent ska framstå som klok, kunnig och engagerad. Dels utifrån val av innehåll och ord som gör det övertygande för just den målgrupp som ska läsa eller lyssna.
Hur kan man då koppla de blivande lärarna till ethos, pathos och logos? Det är inte så svårt. Språket, och i allra högsta grad det muntliga språket, kommer att bli deras absolut främsta arbetsredskap. Genom språket ska de visa entusiasm i klassrummet och argumentera för ett innehåll. Dessutom har varje lärare ansvar att utveckla elevers språk. Alla de blivande lärare som idag befolkar Orkanen ska alltså behärska och bemästra konsten att entusiasmera för konsten att språka. Vilken häftig uppgift jag och mina kolleger har på en av landets största lärarutbildningar.
