Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling

En flygande start!

by Cecilia Olsson Jers on 8 augusti, 2012

Det blev en sommar utan ett enda blogginlägg. Men nu är jag på G igen. Jag ser fram emot min höst eftersom den mestadels kommer att innehålla forskning för min del.

Det som kommer att uppta min mesta tid är post doc-projektet Kommunikation mot profession. Jag kommer att inleda terminen med att göra intervjuer med lärare både på sjuksköterskeprogrammet och på interaktionsdesignprogrammet.

Jag kommer att fortsätta läsa lärosätens självvärderingar när det gäller muntlig kommunikation. Det startade jag med i våras och det är intressant läsning. Det är inte självklart hur muntlig kommunikation skrivs fram i dokumenten. Det verkar finnas en svårighet i att formulera sig kring vad muntlig kompetens innebär och framförallt hur man uppnår muntlig kompetens. Detta kommer jag nog att återkomma till vid flera tillfällen här i bloggen.

Jag kommer också att tillsammans med en kollega avsluta ett projekt vi kallar Textsamtal för att stödja studenters skrivande. Vi kommer i nästa vecka att lägga den sista handen på en artikel om en mindre undersökning vid gjorde förra året där studenter diskuterar texter som ingår i kurser med målet att komma åt ett diskursivt skrivande.

Ett ytterligare projekt är på gång tillsammans med en kollega. Projektet har fått titeln Lärarutbildningens muntliga språkpraktiker. Projektet ligger nära mitt post doc-projekt men har fokus på lärarstudenters muntliga väg genom utbildningen. Tanken är att jag ska vara deltagande observatör under ett antal lektioner som min kollega håller nu i september. Ska bli spännande att återvända som sådan. Eftersom jag samlade in större delen av mitt material till avhandlingen genom deltagande observation vet jag vilken potential sådant insamlingsförfarande kan vara.

Tre konferenser är jag anmäld och antagen till i höst.  Den första är i Göteborg och har högre utbildning i fokus – NU (nätverk och utveckling) 2012 med temat Gränslöst lärande. Mitt ämne kommer att handla om professionskommunikation och jag tänker presentera mitt post doc-projekt samt de första preliminära resultaten från intervjun med lärare som undervisar om kommunikation på professionsutbildningar.

Den andra konferensen är jag och min kollega inbjudna talare till nätverkskonferens för landets studieverkstäder. Det blir i början av november och vårt tema handlar om textsamtal i utbildningar.

Den tredje konferensen som jag är antagen till handlar också om högre utbildning. Då tar jag mig till Florida för att göra en framläggning på konferensen HETL Conference på University of Central Florida. Temat är ”exploring spaces for learning”. För min del kommer det att handla om muntlig kommunikation i professionsutbildning.

Det känns med andra ord som en flygande start för min hösttermin. Nu ska jag bara få med mig mitt ethos också!

 

Tågreflektion XXII

by Cecilia Olsson Jers on 19 juni, 2012

 Kolla in denna bild. Titta precis ovanför trappan. Ser ni en man som sitter och dinglar med benet. Bredvid honom sitter en man till som dinglar med benet. Det är två konduktörer som väntar på att pågatåget ska gå tillbaks söderut från Höör. Jag är inte säker på vad jag tycker om att man har så långt mellan tågavgångarna att man som personal hinner sitta i solan. Men jag gillar bilden av konduktörer som kopplar av.

Jag är en glad prick!

by Cecilia Olsson Jers on 18 juni, 2012

Min bok ligger i pressarna och jag är så himla glad. Snygg framsida fick den också. Här kan man läsa innehållsförteckning, förord och första kapitlet. Om man vill: http://www.smakprov.se/smakprov.php?l=liber&isbn=9789147100613

Tivoli och retoriken!

by Cecilia Olsson Jers on 14 juni, 2012

Jag har varit på Tivoli i Köpenhamn med mina arbetskamrater. När vi avnjutit en god trerättersmiddag var det dags för femkamp. Det är nog såna som jag själv som de tänkt på när attraktionerna fått namn – alltså en svensk som inte så där jättehaj på danskan.  Är det samma sak på Liseberg och Gröna Lund tro? Tänker man på danskarna där?

Varje attraktion heter nämligen det som attraktionen verkligen innehåller. Heter attraktionen ”Veteranbilerne” så handlar det om att köra bil. Heter attraktionen ”Ballongyngen” ja då gungar man under en luftballong. Heter attraktionen ”Skaersilden”, ja då är det en otäck sak man ska in i. Man kan säga att innehåll och form hör ihop!

Retorikens krav på språket är egentligen ganska enkelt. Det ska vara rent, klart, utsmyckat och passande. Rent innebär att det ska vara språkriktigt – alltså att vi helst ska uttrycka oss så ”rätt” som möjligt. Två stavfel är inget stavfel, flera stavfel är en vana kanske man också kan säga . Det andra kravet om ett klart språk betyder att det ska vara begripligt. Att använda för krångliga ord, oavsett mottagarmiljö, vinner ingen på utan är troligen enbart ett sätt att skapa avstånd till den som lyssnar och läser. Det är ju ingen nyhet att språk är makt.

När det gäller ett utsmyckat språk handlar det inte om att ha ett fluffigt glitterspråk utan snarare att man ska utnyttja de möjligheter språket ger, till exempel genom att använda metaforer eller exempel som passar i sammanhanget. Genom att göra olika val kan jag styra tolkningsinriktning av innehållet. Det fjärde kravet att språket ska vara passande är kanske det som är svårast att uppnå eftersom det innebär att man som skribent eller som talare måste ha kunskap om vem man vänder sig till. Ämnet och mottagarna styr valet av ord.

Nu tillbaks till Tivolis attraktioner och attraktionernas skyltar. Jag tycker att språket på skyltarna är både rena (vad jag kan bedöma av dansk språkvård), klara (ja, jag förstår vad jag ska göra), utsmyckat (nja – snarare kort uppmanande information om vad som väntar en) och passande (utan tvekan – på Tivoli vet man vem man vänder sig till).

Det var min korta retoriska analys av attraktionsskyltar på Tivoli i Köpenhamn. Att jag själv trodde att jag skulle träffa handbollsmålvakten för att samla poäng till mitt lag är en helt annan historia. Och det beror inte på att danskan var otydligt. Det var snarare jag som inte är van att tävla.

Tågreflektion XXI

by Cecilia Olsson Jers on 14 juni, 2012

Reflektion från den tysta kupén:

Emellanåt kliver det på en dam i min egen ålder i Eslöv som alltid sätter sig i den tysta kupén. Hon har en förmåga att få oss andra att bli ännu tystare än vi redan är. Hennes blick tittar strängt på varje person som andas för högt eller som måste hosta till.

När konduktören kommer in i kupén viskar han tyst, tyst efter biljetten. Vi passagerare tar försiktigt, försiktigt upp vår biljetter ur väskorna och vågar inte lägga ner dem igen med risk att få onda ögat på oss.

Jag börjar få kläm på vilka tåg hon tar. Jag tror vi blir fler och fler som tar andra. Då kan hon sitta där och vara tyst själv.

Om att fånga Kairos

by Cecilia Olsson Jers on 13 juni, 2012

Om man fångar Kairos har man fångat det rätta tillfället. Kairos är guden för den upplevda tiden. Fångar man Kairos har man sagt rätt sak vid rätt tillfälle till rätt person. Fångar man Kairos känns det bra både för den som talar och den som lyssnar.

Kairos var en gud i det antika Grekland som hade rakad skalle och en fläta längst upp på skulten. När han sprang snabbt förbi fick man skynda sig att fånga honom. Oftast missade man. Kairos har en gudkompis. Det är Kronos. Kronos var guden för den mätbara tiden. Skillnaden dem emellan kan sägas vara kvantitativ och kvalitativ tid.

I sommar ska jag lägga an på att fånga Kairos och ignorera Kronos.

Grundskolan 50 år!

by Cecilia Olsson Jers on 11 juni, 2012

 Skollag fick vi i Sverige 1842 och skolplikten kom ett tiotal år senare. I år fyller svensk grundskola 50 år. Det är inte så mycket om man sätter det i ett historiskt perspektiv.Vart vill jag komma?

Jo, skola som vi är vana att se den har inte mer än 50 års erfarenhet av att arbeta med demokratiska värdemål. Det var först med skolreformerna på 50-talet som statsmakterna började betona barn och ungdomars demokratiska fostran. Det är alltså under väldigt kort tid som elever och lärare har arbetat för något som numera tas för givet både i och utanför skolan. Vart vill jag komma?

Jo, demokrati och kommuniaktion hänger tätt samman. I kommunikativ kompetens innefattas både muntlig och skriftligt språk. Och för att kunna verka som en demokratisk medborgare måste man kunna använda båda uttrycksmedlen. Vart vill jag komma?

Jo, det är inte grundskolans 50 år vi ska uppmärksamma. Det är de demokratiska värdemålen som ska uppmärksammas. Det får vi inte glömma.

Så här illustrerade Peter Tillberg ett klassrum 1972. Då gick jag i nian. Jag kan inte komma ihåg att vi diskuterade de demokratiska värdemålen nån gång. Jag kom inte ens ihåg att vi diskuterade alls. Det är bättre idag 2012.

 

 

Retoriken i klassrummet

by Cecilia Olsson Jers on 7 juni, 2012

I senaste numret av Retorikmagasinet (nr 49) har jag skrivit en av artiklarna. Den handlar om retorik och skola och har fått den talande rubriken Retoriken i klassrummet. I de senaste ämnesplanerna för gymnasiet är begreppet ”den retoriska arbetsprocessen” infört. Det innebär att retoriken får en viktig roll i elevernas arbete för att bli kommunikativt rörligare och få många möjligheter att förändra sina ethos.

Det är om hur man kan tänka om kommuniktiv rörlighet som är artikelns huvudfokus. Som forskare har man svårt för att använda sig av ”alla vill”, men när det gäller ethos vill jag både som privatperson och som forskare påstå att alla vill bli sedda som trovärdiga. Både estradörer och tillbakadragna vill att bilden av sig själv framstår som trovärdig när man talar i ett offentligt sammanhang.

Det är i utbildningssammanhang som man får möjlighet att träna och öva på sin trovärdighet och jag menar att retoriken och dess innehåll också har möjlighet att svara på den frågan vi alla ställer oss efter en muntlig presentation ”varför blev framställningen som den blev”. Oavsett om det är riktigt, riktigt bra eller riktigt, riktigt dåligt.

Det går att köpa lösnummer av Retorikmagasinet, men jag föreslår att alla som är intresserade av retorik och utbildning glädjer sig med en prenumeration. Det kallas nog reklamavbrott även i en blogg när man skriver så…

Blir jag för dialektal om jag vill vara modern?

by Cecilia Olsson Jers on 5 juni, 2012

I senaste SvD:s Språkspalt diskuterar professor Anna-Malin Karlsson det nygamla pronomenet en. En verkar mest användas för att ersätta ett mer könsneutralt man. Om det handlar om att byta ut det diffusa man-pronomenet till en så tror jag att kritiken kommer att vara lika stark mot en som mot man. ”Man forskar om språkutveckling” eller ”En forskar om språkutveckling” är två lika diffusa meningar.

När jag 1982 gjorde min lärarpraktik fick jag en skarp tillsägelse av min dåvararande handledare Folke Slivén (ja, han som var vikarien i den för nåt år sedan uppmärksammade filmen Vikarien). Han sa:

– Cecilia – i vårdad svenska säger man inte sa och la.

Förmodligen hade jag sagt något till eleverna i stil med ”Så sa vi inte göra. Vi kan la göra så här istället”.

Fortfarande, efter 35 år i Skåne, använder jag både sa och la i mitt språkbruk. Nu funderar jag på att även återvända till barndomens en. En, använt som pronomen, tillhör en småländska jag är uppvuxen med. ”Det kan en göra”, uppmanades jag som liten när jag tvekade inför något. Eller: ”En sa la va försiktig med att låta dörren vara olåst”. Det klingar bra i mina öron. Jag undrar vad min gamla handledare hade sagt om det.