Tågreflektion XVII

by Cecilia Olsson Jers on 27 april, 2012

Det fanns en artikel i Retorikmagasinet för några år sedan som hette ”Overall på” och som var skriven av Barbro Wallgren Hemlin. Den lyfte bland annat fram svårigheten att argumentera mot ett barn. Jag kom att tänka på den artikeln på senaste tågresan:

Det var en kille som inte köpt någon biljett. Konduktören sa att han måste köpa biljett för att få åka på tåget.
”Det har jag inte lust med”, sa killen.
”Det gör alla så det måste du också”, sa konduktören.
”Nej”, sa killen.
”Det kommer att kosta dig 850 kronor i böter”, sa konduktören.
”Det tänker jag inte betala”, svarade killen.

Nu var vi framme i Lund och killen gick av. Konduktören hade alltså inte en chans att argumentera för varför man måste köpa biljett mellan Malmö och Lund.

Jag fick inget gjort resten av resan hem. Stirrade bara ut genom fönstret…

Klassrummet som muntlig arena – kapitel VI

by Cecilia Olsson Jers on 22 april, 2012

Att genomföra argumentationsövningar är väldigt vanligt i utbildningssammanhang. Det är ett bra sätt att göra kunskapen till sin egen eftersom man som argumentatör (heter det så?) måste sätta sig in i ämnet på ett alldeles speciellt sätt. Kunskapen blir snabbt både levande och ifrågasatt. Men det finns svårigheter att iscensätta en argumentation i undervisning.

I det sjätte och näst sista kapitlet, ”Argumentation i praktiken”, i min kommande bok Klassrummet som muntlig arena – att tala fram sin trovärdighet är det dags för det andra besöket i ett autentiskt klassrum. Det handlar precis som i det tidigare besöket, när fokus låg på respons, om att visa på hur det kan se ut i klassrummet med både dynamiska glädjeämnen och problem.

Elever och lärare missförstår varandra i argumentationens hetta och ibland hinner man reda ut och förklara och andra gånger sätter organisatoriska ramar hinder i vägen för detta. Allt betyder något för elevers möjligheter att bygga och etablera ethos. I de olika situationerna som träder fram i detta kapitel iscensätts den muntliga arenan med alla beståndsdelar; från hur och när elever skriver sina manus till hur ethos byggs och etableras i både övningar och prov. I denna iscensättning utesluts och innesluts läraren i olika hög grad.

Min tanke är att med hjälp av frågor till läsaren initiera reflektioner och diskussioner om iscensättningens innehåll och form. Även detta kapitel avslutas med en underrubrik jag kallar ”Att ta med sig om att bygga och etablera ethos”. Men denna gång sammanfattar jag inte synpunkter om kapitlets innehåll utan resonerar istället direkt om elevers ethos och hur det kan granskas utifrån ethoskategorier som kompetens, karaktär, välvilja och autenticitet.

Tågreflektion XVI

by Cecilia Olsson Jers on 16 april, 2012

Jag satt vid ett fyra-säte i morse. Två män diskuterade livligt sina arbetskamraters karaktärer och insatser på arbetsplatsen och hur trovärdiga de var i sin roll som ”arbetshästar”. Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna eftersom de egentligen diskuterade dimensioner av ethos …… ju. Bland annat var de irriterade på en arbetskamrat som aldrig tog med sig verktygslådan när de skulle iväg och reparera något i Danmark utan lät danskarna leta upp verktygslådor på plats. ”Det är ju som om jag skulle låta min laptop vara kvar på jobbet och begära att våra kunder skulle låna ut sina när jag kommer på besök”. Det var en rätt bra metafor på irritation tycker jag.

Sen gick de över att diskutera en arbetskamrat som har, som jag uppfattade det, hög arbetskapacitet. ”Hon gör allt så otroligt snabbt. Man får till och med springa efter henne i korridoren”.

Jag vet faktiskt inte om det sistnämnda innebär att det stärker hennes ethos.

Ja, det är mycket man får höra på tåget.

Forskarnätverk i retorikdidaktik

by Cecilia Olsson Jers on 12 april, 2012

Inbjudan till möte i forskarnätverket i retorikdidaktik

Våren 2011 togs initiativ för att bilda ett forskarnätverk i retorikdidaktik (http://www.hf.uio.no/iln/forskning/nettverk/retorikkdidaktikk/). Nätverket har vid konferensen Literacy – en morsmålsdidaktisk utfordring i Tønsberg i november 2011 genomfört ett symposium med titeln ”Retorik och didaktik” inför en intresserad publik. Nu är det dags att träffas igen i nätverkets namn!

Välkomna till Malmö högskola och fakulteten för Lärande och samhälle den 10 maj. Tanken är att vi inleder med lunch klockan 12.00. Klockan 13 möts vi i sal F 416 (Orkanen) där vi startar diskussioner och hittar gemensamma nämnare mellan de nordiska ländernas forskning om retorik och didaktik. Dagen avslutas med en middag. Ett preliminärt förslag på innehåll är:

· Vilken plats ges retorik i norsk, dansk och svensk lärarutbildning? Presentation av en undersökning.

· Lärande i medielandskapet – vilken roll spelar retoriken?

· Vad vill ett forskarnätverk i retorikdidaktik? Hur går vi vidare?

Lunds universitet och Malmö högskola bjuder på lunch, fika och middag. Deltagarna får själva stå för eventuella resekostnader och övernattning. Anmäl dig till Cecilia Olsson Jers senast den 5 maj – cecilia.olsson_jers@mah.se

Välkomna!
Anders Sigrell, Jonas Bakken, Sofi Qvarnström och Cecilia Olsson Jers

Orkanen är alltså det namn på byggnaden där Fakulteten för Lärande och samhälle finns. Byggnaden kommer direkt i blickfånget när man kommer till Centralstationen i Malmö och väljer uppgången Anna Lindhs plats när man klivit av tåget. Det är alltså smididgt att ta sig till nätverksplatsen!

Tågreflektion XV

by Cecilia Olsson Jers on 3 april, 2012

När vi närmar oss Malmö station med tåget brukar informationen vara lång och tät. När det gäller information på svenska språket vill säga. När det gäller engelska är den desto kortare. Ibland är den kortare än kortast. I dag var den ännu kortare och blev oförståelig.

Efter en lång information på svenska om tågbyten och perronger samt den ständiga påminnelsen om att tågresenärerna ska vara försiktiga när de kliver av tåget för att det är ett mellanrum mellan tågtröskeln och perrongen säger personen i högtalaren:

”Malmö next. Mind the gap in Malmö station”.

Det hade varit intressant att göra en retorisk analys av hur det meddelandet uppfattades av icke-svensktalande på tåget. Vilken bild av Malmö station fick de?

Klassrummet som muntlig arena, kapitel V

by Cecilia Olsson Jers on 3 april, 2012

Nu har min presentation av min kommande bok Klassrummet som muntliga arena – att tala fram sin trovärdighet kommit fram till kapitel fem. Kapitel fem heter ”Praktisk argumentation” och är en teoretisk introduktion till argumentationens komplexa innehåll. Argumentation är något som lyfts fram i skolan, men också i utbildningssammanhang på andra nivåer och i andra sammanhang. Man kan till och med kanske ställa sig frågan vad som inte är argumentation…

Flera retoriker ser argumentation som en dialogisk process där det handlar om att argumentationen är praktisk och funktionell. Det synsättet har jag också och menar att det är ett användbart synsätt när man arbetar med argumentation i klassrummet.

Att se argumentation som dialogisk, praktisk och funktionell lyfts också, som jag nämnde ovan, på olika sätt fram i skolans styrdokument. Vad jag vill peka på i det femte kapitlet är att man som lärare måste reflektera över vad muntlig argumentation innebär. Det finns mängder av litteratur kring teoretisk argumentation, men ofta så utgår man från det skriftliga idealet där logiken framträder på ett mycket speciellt sätt. Det blir gärna besvärligt för en muntlig argumentatör.

När det gäller att argumentera muntligt används snarare ett mer vardagligt sätt att tänka kring språkbruk. Ett tydligt exempel är när någon säger ”det är så svårt att förstå vad han säger eftersom han talar som en bok” och med det menas ofta att det muntliga språket som används präglas av omständlighet i sin uppbyggnad i tron att det man säger blir tydligare. Argumentationen blir invecklad och en talare förlorar istället snabbt sina lyssnare. I en muntlig argumentation är det snarare det underförstådda, det entymemiska, som är viktigt för en lärare att stödja elever i. Det handlar alltså om att se den praktiska argumentationen utifrån ett teoretiskt muntlig perspektiv.

Bygga ethos med kvalitativ respons

by Cecilia Olsson Jers on 30 mars, 2012

Idag har jag redovisat resultatet av ett pedagogiskt projekt som jag kallar Bygga ethos med kvalitativ respons. Det är ett projekt med syftet att undersöka om kvalitativ respons i förberedelsearbetet inför en muntlig framställning påverkar uttrycksform och innehåll i den samma. Jag har genomfört projektet med ett retoriskt perspektiv. Jag var nog lite för optimistisk när jag trodde mig kunna säga något om påverkan. Det var projektet för kort för. Däremot kan jag med övertygelse säga att studenterna fått en ökad förståelse för sitt eget arbete med en muntlig framställning och en tillfredsställelse har kunnat ses hos studenterna i och med att de tillägnat sig ett metaspråk om vad de gör. Det ger utvärderingar uttryck för.

Poängen med projektet Bygga ethos med kvalitativ respons är att studenterna får skriva om sin förberedelse inför en muntlig framställning i god tid – minst en vecka – innan det är aktuellt med framställningen. När jag fått in texten har jag 24 timmar på mig att ge respons. Vad får jag då syn på som lärare. En sammanställning kan se ut så här:

Intellectio – läraren får syn på vilket syfte studenten har med sin framställning, hur studenten uppfattar situationen och mottagarna
Inventio – läraren får en insyn i vilket urval av innehållet studenten har gjort och på vilka grunder det är gjort
Dispositio – läraren får en uppfattning om vilken typ av argumentation som kommer att användas, och dessutom en insyn i hur studenten tänkt sig börja och avsluta framställningen
Elocutio – läraren får en uppfattning om hur studenten tänker anpassa sitt språk till den situation denna kommer att befinna sig i
Memoria – läraren får reda på vilken typ av hjälpmedel studenten ska ha och vilken förberedelse studenten gör här
Actio/pronuntiatio – läraren får en uppfattning om hur studenten ser på sig själv i själva framträdandesituationen

Vilka fördelar finns det då för läraren med ovanstående information?

Jo, jag menar att det för läraren blir betydligt enklare att ge kvalitativ respons på den muntliga framställningen, eftersom läraren har fått insyn i själva processen. Läraren har en möjlighet att ge respons även på sådant som i situationen är relativt svårt att få syn på. Sen är det också en fördel att studenten ”tvingats” börja förbereda sin muntliga framställning redan en vecka innan det är dags.

Nu gäller det för mig att sammanställa mitt projekt och förhoppningsvis publicera det på något sätt.

Tågreflektion XIV

by Cecilia Olsson Jers on 26 mars, 2012

Det har varit rätt tråkigt att åka tåg den senaste tiden. Det beror förmodligen på att jag antingen är för ouppmärksam eller på att allt flyter på…

Men i veckan som gick hände det.

Det brukar alltid dyka upp språkpoliser när någon särskriver. Det finns till och med internetsidor man kan besöka för att läsa de värsta avarterna. Nu har särskrivningarna spridit sig till det talade språket. Uppläsaren (konduktören, lokföraren eller nån okänd inläsare) löd så här:

”Nu är vi på väg in i Lund. Det har blivit en spår (paus) ändring för er som ska vidare. Ni andra åker som planerat vidare mot äventyr någon annan (paus) stans.”

Det var rätt läckert att höra. Måste vara en konst att kunna särtala!

Tankens frihet och den retoriska fokuspunkten

by Cecilia Olsson Jers on 22 mars, 2012

Mitt förra inlägg handlade om hur jag blev fri i tanken efter att ha varit på föreläsningar där overhead och tavla användes. Det här inlägget kommer att bli en fortsättning. En ofrivillig fortsättning som jag verkligen INTE planerat.

Scenariot är följande: Jag var ombedd att hålla en storföreläsning för studenter om retorik och skrivande i tisdags. Föreläsningen skulle vara tre timmar lång. Storföreläsningarna är i vår allra största sal som tar in flera hundra studenter. Det var lite drygt 200 studenter som var erbjudna föreläsningen vilket innebar att jag var mer eller mindre tvungen att använda tekniken som står till buds i salen. Powerpoint och headset! Jag har egentligen inget emot varken det ena eller det andra. Men den här salen ger mig alltid känslan av att stå i ett flygledartorn där jag måste ha stenkoll på varenda liten knapp och varje litet reglage.

Nåväl. Förra helgen la jag några timmar på att färdigställa ett pappersmanus med målet att ge studenterna stöd i deras första examinationsuppgift som gick ut på att skriva en fem sidor lång artikel. Powerpointen skulle bli den retoriska fokuspunkten i föreläsningen, alltså förbindelselänken mellan mig som talare och studenterna som lyssnare, och jag hade inte möjlighet att färdigställa den förrän på förmiddagen innan själva föreläsningen. Eftersom jag tillhör de minimalistiska powerpointmakarna var detta inget problem för mig. Jag visste vad som skulle stå där och det skulle ta max två timmar att färdigställa med information, hyperlänkar och annat. Inga problem alltså – tills det blev tisdag.

Jag hade hunnit göra första sliden och sätta rubriker på ytterligare sex slides för att börja fylla de sistnämnda med ett innehåll. Då ringer min arbetstelefon och rösten i andra änden tillhör en student som undrar var jag finns. Det sitter ett stort antal studenter i salen och väntar på mig och föreläsningen…Jag har alltså noterat fel tidpunkt i min digitala almanacka.

Jag har egentligen inget alternativ och har ett par minuter på mig att gå ner till den stora salen. Min hjärnaktivitet var på topp och svetten rann på ryggen kan jag nog påstå de två trapporna ner. Hur fan skulle jag lösa denna situation? Ingen färdig powerpoint, tre timmars föreläsning, 200 studenter…

Jag kom på en lösning som jag kanske till och med kan tänka mig att använda i ett annat sammanhang – men planerat och förhoppningsvis under mindre stress. Jag gick in i salen, tog på mig headsetet, drog igång flygledartornet, bad om ursäkt för att jag blandat ihop tiderna och meddelade att vi tillsammans skulle skapa ett innehåll i powerpointen utifrån mina rubriker.

Under de tre timmarna växte alltså ett innehåll fram. Jag ska inte på något sätt påstå att alla studenter var helnöjda. Det fanns de som högt och ljudligt talade om att det var oförskämt att komma för sent och att inte vara klar med sin powerpoint. Men de flesta var med på noterna och vi fick till ett gott samtal med retorik och skrivande i fokus. Flera påpekade att det var stimulerande att tillsammans skapa powerpointens innehåll. Reflektion och kreativitet gick både parallellt och omlott.

Jag slog knut på mig själv för att få fram min kompetens i föreläsningen. För mig själv blev föreläsningen ett så tydligt exempel på att retorik inte är något quick-fix. Själv hade jag ett stort stöd i att jag trots allt gjort ett pappersmanus inför föreläsningen i hyfsat god tid och därmed visste vilket mål vi skulle till. Det var kanske till och med så att jag i den icke-färdiga powerpointen hittade tillbaks till den kreativitet som en tavla och en tuschpenna erbjuder. Som retorikerna José Ramirez och Tina Kindeberg brukar säga: ”Som lärare räcker det inte att vara förberedd. Man måste också vara beredd.”

Overheaden, tavlan och tankens frihet

by Cecilia Olsson Jers on 11 mars, 2012

Jag ber er er att granska bilden. Det är ett klassrum eller föreläsningssal som det heter på högskolan. Läraren har förberett salen så tillvida att katedern är fylld av anteckningar och hands-out som ska användas under dagen. Projektorduken är neddragen och beredd att ta emot text och bilder. Men stopp – vad ser jag – en overhead. Den är till och med ställd på en stol som i riktigt gamla tider. En overhead på en stol och jag anar att nåt alldeles speciellt kommer att hända denna dag. Då går min blick tillbaks till katedern och jag ser tuschpennorna som är avsedda att rita på plastfilm med. Tuschpennor som nästan är omöjliga att få tag i idag. Nu är jag säker på att det blir en speciell dag.

Jag går en handledarutbildning på högskolan med syfte att utveckla forskarutbildningen och den professionella kompetensen i handledningen. Föreläsaren är en av de mest omtalade när det gäller handledning. Det är professor Gunnar Handal som håller reda på våra tankar denna dag och jag är säker på att en av orsakerna till att mitt intresse var på topp från kl 9 till kl 16 var den frihet den gamla overheaden gav utrymme till.

Grafikern och designern Edward R. Tufte lär ha sagt: ”Power corrupts, Power point corrupts absolutely”. Han syftar då på de fasta format som powerpoint erbjuder och som enligt retorikern Jens Elmelund Kjeldsen förändrar vårt sätt att tänka och kommunicera på. Genom powerpoint föreslås vi tänka i punkter och i avgränsade block.

Jag är inte säker på att jag helt håller med Kjeldsen att powerpointen förändrar mitt sätt att tänka, men overheaden släppte loss mina tankar på ett sätt som det är länge sedan en powerpoint gjorde.

Dagen efter blev mina tankar helt vilda. Då bjöd forskningsfältet svenska med didaktisk inriktning in till en dag med lärande i medielandskapet. Det var en lång dag med många intressanta infallsvinklar som satte tankar i spinn. Allra sist var det dags för min kollega Per Dahlbeck att tala om Deltagarkultur i praktiken. Begreppet deltagarkulturer är rätt spännande att reflektera över. Men det som satte mina tankar i spinn och gjorde hjärnan helt vild var Pers retoriska fokuspunkt. Han släppte loss med en svart tuschpenna på en whiteboard.

Ser man mediet som en retorisk fokuspunkt kan jag nog även gå igång på en väl utnyttjad powerpoint. Det är i den retoriska fokuspunkten som talaren och lyssnaren möts oavsett vilka medie som används. Men overheaden, tuschpennorna och whiteboarden var ett kärt återseende!

Retorik – no quick fix

– en blogg om det komplicerade i att använda språk, kropp, tanke och handling